På nya upptåg:

 

Me  love you ♥

 

Idag är det söndag och då blir det godis, chips och äpplejuice i soffan. Sixten pruttar förskräckligt äckligt idag. Själv är jag bakfyllehungrig. Eller så är det tjejvecko-hungrig. Vad är egentligen skillnaden?

För en månad sedan förlorade jag allt men idag står jag återigen på benen och kämpar framåt med den enda mannen jag vill ha i mitt liv. Jag vill överbevisa de som inte tror på mig och lyckas med det jag inte klarat förut. Jag har gått på mina möten den här veckan, ringt samtal, öppnat brev och hållt struktur.
Igår åkte jag till stallet och mockade hästbajs, världens mest rogivande syssla. Men dessa tre boxar som jag fick ansvara för påstods vara de "skitigaste" i stallet. Jo, eller hur? Ni har inte mockat ut en spilta tillhörande en lipizzaner... Och när jag gjort mina tre var de andra klara med sina första (och enda). Ordet "entusiasm" skall jag ringa in i deras lexikon hädanefter! Entusiasm är även något som Tanten saknade. Hennes namn fastnade liksom inte (eller var det möjligtvis Grotesca?) så hon får gå under namnet "tanten". En äldre dam med tydliga åsikter och ett visst ointresse i att hjälpa en ringrostig, liten och ovig ryttare. Men jag är inte besviken över mig själv, stundtals var jag bäst! Lite ringrostig som sagt, men inget skumpande och ingen misslyckad galoppfattning i världen kan förstöra den barnsliga glädje man får av att sitta på hästryggen igen!
Dagens middag var först grillad kycklingsmörgås med sallad på Landhs och därefter anka av Annapanna, med nattsällskap som efterrätt. jag känner mig lite bortskämd... Vem tackar nej till världens snyggaste och mysigaste karl i sin säng liksom? Not me! Sen en hel dags kvidande sängliggande, träningsvärken har varit ett faktum. Men som tidigare sagt, med en varm gosig manskropp tätt intill klarar man även lite smärta med elegans. Nu saknar jag min älskade, men ska försöker dämpa saknaden med lite marängswiss. ♥

Det var inte en lätt match att stiga upp ur sängen idag efter att ha varit i stallet igår samt smällt i sig en taco, Martins mumsiga kladdkaka, två öl och en massa snacks (samt stickade klart en halsduk och läste Lantliv... Gammal? Jag?), men när solen kikade in genom fönstret gick det plötsligt mycket enklare. Började dagen med morgonmys och ett bullefnatt innan frukost. What a beautiful day! Sigge har fått jaga pinnar och dragit tjugo-tjugofem kilo cirka 300 meter. Med våld och vaselin löser sig allt, fast vi hade inte fått något poäng för det snyggaste draget, men vi klarade av det och det är själva poängen. Jag är stolt! Nu sitter han mest och ser sur ut, vilket han gjort i snart fyrtio minuter. Trött och sur är han. Själv är jag röksugen och trött, men sugen på dillkött kanske. Eller kotletter. Eller massa godis och en film.

Har fått med mig hem ett par gardiner som jag glädjer mig väldigt åt. Det sägs ju att man ska glädja sig åt små saker i livet. Jag har summerat dagen över en kopp vaniljté och några cigaretter, som tog mig på det djupa en stund. Det är en lång väg kvar men jag tänker följa den. Det är nästan så jag känner mig lite, men bara lite, stolt över mig själv som inte begravt mig utan faktiskt gör något åt det här. Vad som än händer så ska jag försöka. Men för att överleva natten kanske jag behöver lite marängswiss när jag tänker efter... Om min son med de läskiga monstertänderna av pepparkakor har lust att följa med vill säga.