För en månad sedan förlorade jag allt men idag står jag återigen på benen och kämpar framåt med den enda mannen jag vill ha i mitt liv. Jag vill överbevisa de som inte tror på mig och lyckas med det jag inte klarat förut. Jag har gått på mina möten den här veckan, ringt samtal, öppnat brev och hållt struktur.
Igår åkte jag till stallet och mockade hästbajs, världens mest rogivande syssla. Men dessa tre boxar som jag fick ansvara för påstods vara de "skitigaste" i stallet. Jo, eller hur? Ni har inte mockat ut en spilta tillhörande en lipizzaner... Och när jag gjort mina tre var de andra klara med sina första (och enda). Ordet "entusiasm" skall jag ringa in i deras lexikon hädanefter! Entusiasm är även något som Tanten saknade. Hennes namn fastnade liksom inte (eller var det möjligtvis Grotesca?) så hon får gå under namnet "tanten". En äldre dam med tydliga åsikter och ett visst ointresse i att hjälpa en ringrostig, liten och ovig ryttare. Men jag är inte besviken över mig själv, stundtals var jag bäst! Lite ringrostig som sagt, men inget skumpande och ingen misslyckad galoppfattning i världen kan förstöra den barnsliga glädje man får av att sitta på hästryggen igen!
Dagens middag var först grillad kycklingsmörgås med sallad på Landhs och därefter anka av Annapanna, med nattsällskap som efterrätt. jag känner mig lite bortskämd... Vem tackar nej till världens snyggaste och mysigaste karl i sin säng liksom? Not me! Sen en hel dags kvidande sängliggande, träningsvärken har varit ett faktum. Men som tidigare sagt, med en varm gosig manskropp tätt intill klarar man även lite smärta med elegans. Nu saknar jag min älskade, men ska försöker dämpa saknaden med lite marängswiss. ♥