Har fått med mig hem ett par gardiner som jag glädjer mig väldigt åt. Det sägs ju att man ska glädja sig åt små saker i livet. Jag har summerat dagen över en kopp vaniljté och några cigaretter, som tog mig på det djupa en stund. Det är en lång väg kvar men jag tänker följa den. Det är nästan så jag känner mig lite, men bara lite, stolt över mig själv som inte begravt mig utan faktiskt gör något åt det här. Vad som än händer så ska jag försöka. Men för att överleva natten kanske jag behöver lite marängswiss när jag tänker efter... Om min son med de läskiga monstertänderna av pepparkakor har lust att följa med vill säga.