Jag önskar att läkare kunde ha lite mer läkemedelskunskap innan de börjar jobba med det om de nu ska jobba med det.
Giv mig energi och styrka!

Förresten sprang jag på min fina ex-granne som jag tyckt varit väldigt energikrävande, men i alla fall väldigt snäll. Tills idag, när hon behövde vara lite ärlig (som hon alltid är) och berätta den fantastiska sagan om hur hon såg mig och Jonas i affären första gången och fasade över sådana som oss. Sedan träffade hon oss och vi stal hennes hjärta. Hon behövde förklara för mig att Gud har stora planer för mig, det kände hon redan första gången hon träffade mig minsann, och att jag med mitt varma hjärta kommer gå långt. Hur hon bad för mig varje kväll. Sen kom tårarna... Tårarna. Jag gråter också, absolut, för att jag älskar någon så otroligt starkt att det gör ont i bröstet. Jag gråter för att jag saknar den jag älskar, för att det känns som om någon tar luften ifrån mig och jag inte får någon luft utan den jag älskar i närheten. Och så måste det ha varit för henne med, när hon började gråta av kärlek till mig och Jonas. Jag önskade av hela mitt "varma hjärta" att jag var en liten älva just då, så hade jag kunnat trolla bort mig själv ur den situationen. Så starka känslor kan man väl knappast ha för en granne? Bortsett Milla då, men hon är ju ett undantag för alla vanliga Svensson-lagar och stadgar.
Å andra sidan ska jag väl inte klaga. Jag har åtminstone inte satanistgrannar som odlar potatis under golvet... Eller...?

Note to myself:
Glöm inte låsa dörren i natt, med alla lås. Gud kan se mig. Uh.