Hur kommer det sig egentligen att brudar försöker så intensivt med att kopiera vår perfektion? Jag kan förstå deras avund men de måste väl ha någon självrespekt what so ever och inse hur patetiskt det är att sjunka så lågt och använda så skitiga metoder? Det de gör är skrattretande men man blir bara tårögd, önskar nästan att man kunde göra något åt dessa miserabla stackare. Känslan av att vilja spotta idioterna i ansiktet går fort över till empati. Självklart är ni ledsna för att ni inte lyckas, för att ni inte tycks åstadkomma samma framsteg som oss. Ni får väldigt gärna försöka riva ner våra murar av happiness and sucess men ni kommer inte längre än till försök. Ni lyckas inte ens trampa oss på tårna, inte ens litegrann! Sorry girls!

Tills sist vill jag citera Sara Edwardsson. "Mister man en står tusen åter, väljer man en står tusen och gråter".
Välj ert eget, vi sköter vårat.